född 2 november 1858, död i december 1932, var en svensk idealistisk konstnär. Krouthen föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouthen och Hilda Åberg. Släkten Krouthen kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouthen. Conrad Krouthen kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg. Krouthen kunde växa upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och målaren Svante Leonard Rydholm som hade en atelje vid St. Larsplan. Krouthen fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick Krouthen fortsätta vid akademin. I kursen "Lägre antiken" fick eleverna rita av gipsmodeller, i "Högre antiken" teckna efter levande model och i "Landskapsskolan" fick eleverna måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och Krouthen lärde känna konstnären Edvard Perseus. Perseus var kritisk till utbildningen på akademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen.  Related Paintings of johan krouthen :. | utsikt over linkoping fran tannefors | gotlansk strand, | skagens sonderstrand | sovende dreng | portratt av julius julin och anna krouthen vid bjorkbacken i sommen |
Related Artists:
francois couperin
was a French Baroque composer, organist and harpsichordist. François Couperin was known as "Couperin le Grand" (Couperin the Great) to distinguish him from the other members of the musically talented Couperin family.
Peale, Harriet Cany
American, 1800-69
Spinello Aretino
Italian Early Renaissance Painter, ca.1350-1410 was an Italian painter, the son of a Florentine named Luca, who had taken refuge in Arezzo in 1310 when exiled with the rest of the Ghibelline party. Spinello was a pupil of Jacopo del Casentino, a follower of Giotto, and his own style was a sort of link between the school of Giotto and that of Siena. In the early part of his life he worked in Florence as an assistant to his master Jacopo while painting frescoes in the church of the Carmine and in Santa Maria Novella. Between 1360 and 1384 he was occupied in painting many frescoes in and near Arezzo, almost all of which have now perished. After the sack of Arezzo in 1384 Spinello returned to Florence, and in 1387-1388 with some assistants covered the walls and vault of the sacristy of San Miniato of Florence with a series of frescoes, the chief of which represent scenes from the life of Saint Benedict. These still exist, though in a sadly restored condition; they are very Giotto-like in composition, but have some of the Siena decorative brilliance of color. In 1391-1392 Spinello was painting six frescoes, which still remain on the south wall of the Pisan Campo Santo, representing miracles of St. Potitus and St. Ephesus. For these he received 270 gold forms. Among his later works the chief are the very fine series of frescoes painted in 1407-1408 on the walls and vault of a chapel in the municipal buildings of Siena; these also have suffered much from repainting, but still are the finest of Spinello's existing frescoes. Sixteen of these represent the war of Frederick Barbarossa against the republic of Venice.